Snubblar du snubblar jag och fåglarna flyger lågt inatt.

Vi har snurrat omkring på en mjuk matta, liggandes på ett lägenhetsgolv i en stadsdel jag aldrig varit i förut. Snubblat på våra egna fötter och varit fågelglada. På riktigt. Pratat om allt mellan himmel och jord, kramats, pussats. Flugit högt över vardagstristessen. Lekt med kattungar som inte jagat oss trots våra nyvunna styrkefjädrar.

Målat med bläck på huden, och idag hubbabubbatatueringar. 

Jag tog inte sista bussen hem, och det var nog skönt, för tröttheten var överväldigande och tänk vad mycket jag missat om mina ben burit mig bort från kollektivet redan halv tio. De är några av de finaste jag träffat på i år, och ses vi inte igen vet jag inte vart jag ska ta vägen. Musiken rullade i bakgrunden, någon friterade potatischips och jag somnade på en mönstrad madrass med kvitter i hjärtat. 

Om ändå alla fredagar vore såhär.

Och så blev det tvåtusenfemton.

För precis ett år sedan flydde jag in i en cyberbubbla dit jag inte lät någon komma in. Ingen visste om att den sidan av mig existerade, nätt och jämt jag, och att nu öppna upp mitt innersta för människor jag inte ens känner är en skrämmande tanke.

Men det är tvåtusenfemton. Trehundrasextiofem dagar, mer eller mindre, har gått. Och jag tror att jag vågar nu. Jag tror att jag vågar vara mer öppen med mina tankar. Det som tynger mig och det som bara är. (För allt behöver inte ens ha en förutsagd mening.)

Det är tvåtusenfemton och det finns sjutton saker som jag ska försöka hålla mig runt i år. Sjutton, så som ålderssiffran kommer lyda i slutet av mars. Den som skapar så fatalt mycket trubbel just nu. För mig. Jag var på väg att få min alldeles egna lilla källarlägenhet, med lutande golv och snea väggar. Djupa fönster och rör i taket. Men det blev inte så. Mitt hopp om ett ställe att kalla mitt krossades efter att min kusin pratat med hyresvärden. Självklart är jag för liten. Som vanligt.

Ett, två, tre, sjutton saker som jag ska göra i år;

1. Dricka minst en kopp te om dagen, helst med trivsamt sällskap.
2. Äta mindre godis, och ingenting sådant under åtminstone en vecka framåt.
3. Undvika förstahand så gott det går. (Tack, Wilma, för tipset.)
4. Bli mindre telefonberoende och
5. mer kreativ, levande, pysslande.
6. Komma fram till meningen med livet.
7. Börja på schillerska, bild och form, tillsammans med Thyra och Yas.
8. Göra mitt allra bästa och stå ut den här terminen.
9. Använda min dator högst varannan dag.
10. Äta mer glass.
11. Få bättre matvanor och mindre storleks-ångest.
12. Lära mig redigera bilder på riktigt.
13. Träffa Lars Lerin, samt skriva ett långt brev till denne om existensiell ångest och könsidentitet. (Löjligt eller bara barnsligt naivt?)
14. Gå på äventyrliga promenader och upptäcka mer av vad Göteborg har att erbjuda.
15. Ställa mig i bostadskö.
16. Spara ut håret till ett nytt axellångt burr.
17. Fortsätta skriva på boken jag började skriva i vintras. Till Liam.

Hejdå.