Vaknar, snyter mig och somnar igen. Funderar, tänker, dansar på taggtrådsstängsel och låter kroppen gå på repeat. Har glömt min kamerasladd i det gula huset och kan därför inte lägga upp någon av alla bilder jag tagit här, bloggen blir lidande men pekfingret sluter ständigt kring knappen ändå. Tid finns det gott om.
Hade förresten tänkt ha frågestund snart, så undrar du något om mig passar det utmärkt att fråga mig om det nu. Det kan vara allt ifrån mina favoritchips, boktips och min besatthet av champinjoner, till varför jag ständigt lägger mig på mina numera irriterande snea glasögon. Ingen fråga är för dum.
Nu ska jag steka champinjoner åt mig och mamma. Jag är sjuk och näsan rinner, men utsikten är vacker och väggarna är småcharmigt grisrosa. Näsdukar använder jag högvis, och snart har jag läst hundra sidor i andra boken om Harry Potter. Det är sagolikt skönt att tassa omkring på vandrahemmets trasmattor, men ändå längtar jag hem. I övermorgon har jag känt min klon i ett år och då sitter jag på en långfärdsbussbuss hela dagen. Egentligen gör det mig inte mycket alls, är bara så väldigt rastlös i själen.
Snart ger jag mig ut på nya äventyr. Till dess ska mina trötta ögon få ha tillfrisknat. Kroppen är bara alldeles för pirrig av årstiden, för att kunna slappna av helt. Snön väcker barnet inom mig, som sedan hindras av isen och rimfrosten på träden.
Puss. (Glöm inte frågorna!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar