Tänker jämt. Tänker, tänker. Kan inte stoppa mina tankar och det är väldigt irriterande men samtidigt väldigt skönt. För jag är aldrig ensam. Har alltid något som fyller tomrummet innanför skallbenen. Frågor, logik och ologiska osanningar. Tvångstankar och fnitter. Ibland kan en tro att det ekar tomt. Sedan kommer alla tankar på en och samma gång och fyller mig med olika starka, verkliga känslor.
Som tankar på att jag idag, trots att det egentligen är semmeldagen gjorde kanelbullar. Med för lite socker, för lite färg och på en plåt som tidigare använts för att göra potatisklyftor på. De blev salta, då plåten inte var diskad, inte tömd på saltet som jag såklart inte såg. Det tog timmar av funderingar, konstateranden och jord på golvet innan jag kom på den logiska förklaringen till deras underliga smak. Men det är okej. För jag kan äta dem som bröd, med marmelad på. Umgicks med en blåhårig vän som skrattade, fotograferade samt faktiskt åt flera stycken halvt misslyckade bullar från det kvadratiska, bruna fatet. Mys och nostalgi till ljudet av en faslig blanding bra musik. Vackra toner mot hjärtat.
Snart tänker jag föra över bilderna från fjällenresan till datorn, redigera dem och publicera dem här. Sladden kom bokstavligen som ett brev på posten idag. Den, och mina nycklar. Nedtryckta i varsin smutsgul ullstrumpa. Med i kuvertet låg en folder om Fulufjället. Jag orkar bara inte just nu. Hela lägenheten blev städad och mina egentligen trötta fingrar har möblerat om i mitt fönster. Det är fint. Ni får kanske se det någon gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar