Återvändo

Jag återvänder hit en söndag i februari. Luften är kall och elementen uppskruvade. Tiden tycks vara en evighetslång väntan på ingenting, en väntan på att något som aldrig sker, ska ske. Den går med snigelfart. Lämnar mig svettig och tom under täcken och filtar, med en kropp som inte på något vis kan anpassa värme efter behov. Jag har två lägen - antingen är jag för varm, eller för kall. Det är en högst opraktisk egenskap.

Anledningen till att jag kommer just hit, till en plats där jag inte varit aktiv på mycket länge, är behovet av att få skriva ut allt som känns och skaver. Skapa en ventil där allt som kokar inombords får pysa ut. Min andra blogg (www.saknadeneutrum.blogspot.com) kommer jag framför allt använda som portfolio, där jag publicerar mer genomtänkta och utåtriktade verk. Små dagboksanteckningar passar sig inte där, helt enkelt. De är inte till för allmän beskådan. Jag må vara bra på att avslöja allt för personliga detaljer om mig själv, men där går gränsen, och jag vill inte enbart måla upp en delvis falsk verklighet med fina ord, jag vill även vara rå och ärlig. På fler stadier än vad som kanske är socialt accepterat. I min lilla verklighetsbubbla ska snudd på allt vara acceptabelt. Ändå krävs det speciella plattformar för att jag ska kunna uttrycka mig fritt.

Välkommen till mitt liv. Bergochdalbanelivet, kaoslivet, vårlivet. Utamattningslivet, misslyckaslivet, glädjelivet. Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Här kommer jag.