Vän efter vän dör, när jag är som lyckligast
Faller ifrån, lämnar mig kvar
Jag vet inte varför känslan av död infinner sig
Kanske är det en ständig påminnelse om att allt aldrig kommer bli helt bra
Det som har något gott med sig har alltid något dåligt
Och i slutändan, straffas jag alltid
På ett eller annat vis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar