Vi sprang fnittrande förbi min gråa, tråkiga, gamla rektor. En rektor som liksom vi, flytt ut i natten. Lämnat den slitna skolbyggnaden till sitt öde. Dold i röken av de första blossen innanför dess tunga portar.
Världen snurrade lika glatt omkring oss som vi snurrade omkring varandra, och vi sprang snubblande igenom den nu så lustfyllda staden. Du väckte både min och stadens lust, när du omfamnade mig. Lagom ostadigt, på drogpåverkade ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar