7/2

Manshatare.
Ordet träffade mig som en spottloska i ansiktet. Rann långsamt nedför min kind och droppade ner på marken framför mina förstora kängor tillsammans med min värdighet. En osanning flög ur min klasskamrats mun och slog mig hårdare i magen än alla mobbare i världen. En osanning för mig, men som i hans huvud var lika med en sanning. Jag är ju trots allt feminist.

Ja precis, jag är tydligen manshatare - bara för att jag har kritiska tankar om vår patriarkala värld. Världen de flesta lever fullt ut i, men som jag som sagt kritiserar. En värld som faktiskt är styrd av män. Kolla bara på vårat språk. Ordet människor till exempel. Ett ord som handlar om alla, men som ändå handlar om just män på samma gång.
Mina klasskamrater säger att jag klagar. Men det är i verkligheten de som klagar, för att jag har åsikter som inte stämmer överens med deras världsbild. Jag vågar säga emot och jag vågar se vad som egentligen händer. Vad vi står ut med och varför. Och jag kan verkligen inte förstå varför alla bara accepterar allt som det är. Nästan varannan mening som mina klasskamrater häver ur sig innehåller sexism. 
Jävlabög är ett ord som används konstant för att förnedra pojkarna, och hora och bitch för flickorna. Ord som egentligen inte borde vara nedvärderande. Det handlar bara om olika livsval, olika personligheter, olika känslor. Vi har rätt till att vara precis vad vi vill utan att någon lägger sig i det, men ändå har vi ingen rätt till någonting som gör oss unika. Inte i skolmiljön, iallafall inte i min skolmiljö.
Uppgifter så som "hitta heterot", som går ut på att bestämma sexualitet på människor vi endast ser bilder på. 
Föreläsare som är så heteronormativa att det nästan är svårt att föreställa sig någonting annat.
Lärare som visar bilder på en mans och en kvinnas hjärna. Bubbliga, färgglada hjärnor med olika intressen skrivna i rutor inuti. Stora rum i kvinnohjärnan som används för utseende, stora rum i manshjärnan som handlar om sport. Det är som att det i läroplanen står att vi ska sättas på plats inom vårat köns förutbestämda roller. Varje dag är en balansgång på en sytråd, högt över gatorna, om en inte bryr sig om vad som ses som könsöverskridande.

Och så kommer den där kommentaren.
Manshatare. 
Är det en sådan jag är, bara för att jag inte kan acceptera samhället som det är? Är det en sådan jag är, när jag i varje åsikt som lämnar min mun försöker få mina klasskamrater att förstå att det inte är så jämställt som alla säger?

Sverige är inte jämställt, och det är dags att folk börjar inse det.

Halvnakna kvinnliga modeller kan en inte vifta bort med ursäkten De har valt det själva. Samhället väljer vad de vill se. Samhället accepterar och hejar på.
Kolla bara på debatten om American Apparels unisexskjorta. Det borde ju verkligen väcka upp alla människor med minsta vett i skallen. En unisexskjorta som säljer som smör med hjälp av sexiga halvnakna kvinnor och balla, helt påklädda män. Vi framställs så olika i sociala medier, och det resulterar i att vi blir olika. Två kön, och könet blir vår person.
Löneskillnader kan en inte vifta bort med ursäkten Män är starkare än kvinnor. Det handlar inte om biologi. Det handlar om jobb som utförs lika väl utav båda könen. Likadana jobb, lika antal timmar, som borde innebära lika lön. Men det gör det sällan.
Särbehandlingar på niomånaders-bebisar kan en inte vifta bort med ursäkten Men hon är ju så söt, och han ser ju faktiskt ut som en riktig liten tuffing. Jag menar, alla bebisar ser ju likadana ut. Alla är otroligt söta. Alla bebisar är så väldigt mycket tuffare än de ser ut. Tänk bara, vad jobbigt att behöva tryckas ut ur en vagina, öppna ögonen och se en massa konstiga varelser omkring en. Det kan ju knappast ha varit vad den lilla planerat under sin semester inuti en varm och skön kropp. Att överleva det är så förbaskat mycket tuffare än att bidra till kvinnoförtryck.
Och det är ju ett faktum att bebisen själv inte är medveten om sin sexualitet eller identitet när den är såpass liten. Därför är det ren idioti att redan då ge den en könsroll, genom att allt omkring den är antingen ljusrosa eller ljusblått, genom att en flicka blir kallad söt och en pojke tuff, genom att låta flickor leka snobbiga mini-hemmafruar och låta pojkar vara vilda med ännu en ursäkt. Att det ju är så. Att det alltid varit så.

Men vill du låta det förbli så?